Axplock ur Sköndals historia (Stockholm)
Utgivare och förläggare ABF:s cirkel, 1990
Text ur kapitlet "Lilla Sköndal"
Huset ligger invid Bogårdsvägen, inte långt från bensinmacken (I dag Statiol) och Skogskyrkogården som även finns i närheten)
Området kallas också "Stora Tallkrogen" med anledning av att här drevs krogrörelse och en ny krog "Lilla Tallkrogen" inrättades ett stycke längre norrut vid Dalarövägen, där under 1600-talet torpet Sophem låg.
Av de två kvarvarande byggnaderna har det enkla rödmålade trähuset i två våningar varit statarbostad.
Uppfört på samma ställe som ett tidigare beläget hus.
Taket har en krönt flöjel med inskriptionen I A R 1838.
Det vitrappade, kvadratiska huset har först varit mangårdsbyggnaden till det jordbruk som krogen bedrev fr.om. 1724.
Efter Diakonsällskapets övertagande av Stora Sköndal var byggnaden mellan åren 1915-1938 vårdanstalt för epileptiker samt därefter under flera år rektorsbostad.
"Vita skolan" uppfördes 1856 och revs så sent som 1969 då de sista resterna brändes under brandkårens överinseende.
Tyvärr hade dessförinnan en lärarinna - som slutade sin tjänst efter 40 år - låtit föra bort och bränna två stora lass med papper som förvarats på vinden.
Hur mycket av värdefullt material om skolans hundra år som därmed gick upp i rök vet ingen.
Minnesgoda Sköndalsbor från småstugeområdet vet dock berätta att deras barn gick i den lilla idylliska skolan ända fram till 1953 då den nuvarande skolan stod färdig.
Under senare år användes "Vita skolan" samt "Gula skolan" företrädesvis för pojkarnas träslöjd och matbespisning.
Innan det stora trafikledarna byggdes var avståndet från småstugeområdet, förbi mjölkpallen som stod där den yttersta småstugeområdet nu ligger, över potatislanden där Örbyleden nu går och frmatill "Vita skolan" ganska kort.
Men många av barnen tvingades till långa skolvägar därför att "Vita skolan" endast tog emot elever från de lägsta klasserna.
Hela Lilla Sköndalsområdet tillhörde tidigare Sjunde eller Sjöndals säteri men gränserna mellan de olika säterierna tycks ha varit flytande.
Sålunda omnämns i ett rättegångsprotokoll från år 1690 mellan ägaren till Sjöndal, Claes Grönhagen, och jungfru Ingeborg Gyllenstierna, innehavarinna av Älvsjö säteri, att båda gjorde anspråk på äganderätten.
Tvisten löstes dock följande år så att Lilla Sköndal tillerkändes Sköndals säteri.
Namnet "Lilla Sköndal" tillkom dock först år 1830 i samband med att Tallkrogen avsöndrades och såldes till Stockholms stad.
Den nye ägare kallade då området Lilla Sköndal och därmed blev det naturligt att den ursprungliga egendomen fick heta Stora Sköndal.
Området är annars känt från litteraturen bl.a. just för värdshuset "Stora Tallkrogen".
Sålunda berättas att det en kall januaridag år 1813 kom ett elegant men på något sätt underligt par ut till krogen med hästdroska.
Det var en prydligt herre och välklädd dam som tydligen föresatt sig att festa om ordentligt på detta livets goda.
De åt och drack av hjärtans lust till långt fram på småtimmarna och den prydliga damen hängde med i svängarna och drack lika tappert son någon karl.
Förklaringen till "damens"törstighet visade sig senare vara att "hon" var den riksbekante tjuven "Lassa-Maja", Lars Molin, som älskade att klä sig i kvinnokläder för att avleda polisens uppmärksamhet.
Till Lasse-Majas upprättelse - inte för supandet, men för tjuveriet - har sentida forskade anförat att han aldrig stal för egen vinning utan enbart för att dela med sig till de fattiga i samhälllet
Bok lånad hos Sköndals Bibliotek