Standardsida

 

SOMMARMINNEN

Björkstrand vad det lät underbart. Det var underbart också. Katrin och jag var på väg till vårt sommarställe. Vi hade längtat hela sommaren på den här dan. Katrin var min barndomsvän, min riktiga kompis. Vi hade varit i Björkstrand varje sommar, utom förra året då jag måste följa med min mamma och pappa till Tyskland. Vad besviken jag blev. Hela sommaren var förstörd. Visst var det roligt att se något nytt, men inget går emot gamla Björkstrand. Katrin fick åka ensam dit. Men nu var det vi båda två som åkte. De pirrade i magen, när jag tänkte att vi skulle vara snart framme. Då skulle jag få se Fralle, som han kallades av sina polare. Det var mer ett år sen jag såg honom. Förra sommaren var han ihop med en tjej som heter Pia. Byns snyggaste tjej. Vad ledsen jag blev, när Katrin berättade detta för mig.

Vi svängde in på en liten väg. Först var det bara fält och åkrar. Sen kom småstugorna och minnesplatserna. Vi åke förbi badstranden "Ekan". Där badade några ungdomar. Några killar som spelade fotboll. En solbrun kille i röda badbyxor sprang vilt efter bollen. Tänk om det var Fralle.

Men Agneta fick inte veta det då. Bilen åkte snabbt förbi. Katrin och Agneta blev hjärtligt varmt mottagna av sina kusiner. Deras äldre kusiner bodde ihop Maggan 29 år var kusin till Agneta och Ulf 32 år var kusin till Katrin. De hade ett gullligt hus vid en underbar trädgård. Katrin och Agneta trivdes utmärkt. Maggan och Ulf var bussiga att låta dem göra vad de ville.

- Kan vi inte bada, sa Agneta

- Jo, det gör vi, jag är genomsvettig som en skurtrasa, sa Katrin

Det skyndade att leta efter sina baddräkter.

- Nämen Katrin och Agneta, ska ni inte säga adjö till era föräldrar, sa Maggan

-Javisst! De hade alldelse glömt bort dem. De hade vari så upprivna hela resan. Det blev ett kramande och pussande. Men till slut kunde de cykla iväg mot badstranden.

Det var en varm dag, så de var ganska trötta när det kom fram. Det gick till de andra som badade. Just då fick Pia syn på Katrin och Agneta.

- Nämen Hej! Är ni redan här, sa Pia förvånad

- Som du ser, sa Katrin.

Pia är vanligtsvis en bussig kompis, men när hon var på jävelshumör, då blir hon riktig taskig.

Agneta och Katrin sattes ner på filten och såg mot de andra. Agnetas blick hade fastnat för den solbrända killen.

-Ohh, ser där, utropade Katrin, där är Knatte. Katrins förälskelse.

Vad brydde Agneta om det. Hon ville se sin Fralle.

- Du Fralle, hämta bollen, ropade Knatte.

Den solbrända killen vände sig om. Agneta var nästan att sätta sin banan i halsen, som hon just åt.

Fralle, vad snygg han var, tänkte Agneta, som bara gapade.

- Men Agneta sitt inte där och gapa, Du ser ut som en förvånad apa med banan, sa Katrin.

Men Agneta bara stirrade på Fralle. Han tog sin boll.

- Hej Fralle, sa Katrin tjeckt. Agneta var mållös.

- Tjenare sa Fralle, och smålog. Han tittade med ointressrad blick.

Agneta tänkte bara på Fralle, när hon cyklade hem. Det slutade med att hon åkte ner i diket.

- Har du inte lärt dig än att cyckla, sa Katrin och garvade.

På kvällen snackade de vilt om det som hade hänt. Men till slut somnade de båda.

Nästa dag skulle de hjälpa till och plocka jordgubbar hela dan.

Man hörde mopeden åka på lilla vägen. I dag kunde inte Agneta se Fralle. Hon blev besviken. En ganska jobbig dag. Agneta och Katrin var alldelse uttrötta när det kom in.

Blev bjudna på varm choklad och smörgåsar. När de hade lagt sig ovanpå sängarna och läste tidningar, ringde de på telefonen. Maggan svarade. 

- Det är till till dig Katrin, sa Maggan.

Katrin hoppade snabbt upp ur sängen. Agneta undrade vem det kunde vara. Efter en stund kom Katrin igen. Vi är bjudna på fest hos Pia. Det var hon som ringde. Redan efter andra dagen fick det komma på fest. Nu kände Agneta inte alls lika trött. 

När Katrin och Agneta kom hem till Pia, så var det redan fullt i hennes rum. Bäst ni skyndar på att ta lite, innan det är uppdrucket. Agneta såg inte en flaska i synhåll, utom Fralle som hade en halv flaska för sig själv. Han tittade slött på Agneta.

- Du har inget lust att bjuda va, sa Agneta.

- Visst sätt dig bar här, sa Fralle.

Hon satte sig bredvid honom. Fralle tog sin slappa och tunga arm runt henne.

- Ta nu då, sa Fralle och sköt fram flaskan.

Hon drack en klunkg. De sved till, men tog en till. Nu kändes det bättre. Det var inte så farligt.

- Min lilla älskling mumlade han. Fralle dinglade med huvudet hela tiden. Han kunde inte hålla upp huvudet. Han tänkte ta en klunk till, men Agneta tog bort flaskan.

- Du ska nog inte något mer, sa Agneta. - då vet inte du vad du gör.

Fralle flinade lite trött och riktade in en kyss. Agneta ville att det skulle vara underbart, men det var det inte. Det var hårt och brutalt.

Katrin var på sitt håll med Knatte.

Klockan var 24:00 när Katrin och Agneta möttes utanför Pia:s hus. Det tittade på varann och frågade vad som hade hänt under kvällen, för ingen hade sett varandra på hela kvällen.

- Vi går hem, sa Agneta, jag har ont i huvudet.

- Samma här, sa Katrin.

De trodde aldrig att de skulle komma hem.

Dagen efter mår inte Agneta  och Katrin inte så där riktig bra.

- Men vilken kväll jag hade sa Katrin omtöcknad men skrattande med två stora sugmärken på halsen.

Sugmärken tänkte Agneta och gick fram vingligt till spegeln.

Varför fanns det inget sugmärke. Hade han inte råd med det, tänkte Agneta.

Jo, där var en lite en. Vilken liten en. Den syntes knapp. En besviken suck kom från Agneta.

- Glor du efter sugmärken, undrade Katrin

- Tur att du inte har några. Det är lite läskigt och inte så snyggt att ha såna på halsen.

Maggan undrar allt vad de hade gjort på kvällen, men hon var bussig nog inte fråga.

Katrin och Agneta tog sig ett dopp senare på dagen. Senare på kvällen gick de till mjölkbryggan. Där brukade jämt gänget stå. De stod där i kväll också. Alla utom Fralle.

Katrin gick genast till Knatte och snackade vilt med honom. Alla snackade med alla, men Agneta stod tyst. Hon tänkte, varför kunde inte Fralle var här. Pia frågade retligt Agneta om hon hade sett Fralle. Sedan började även Knatte retas och fråga Agneta, vad hon visste var Fralle var. Ockh så fortsatte det hela kvällen. 

Plötsligt bland allt tjattrande kunde man höra en moped komma på vägen och vem kunde det vara, annat än Fralle. Han gjorde en tvär nit rakt framför Pia. 

- Hej sa han och log till henne

Han tittade inte ens åt Agneta. Agneta var sur hela kvällen.

De andra retade lite med Fralle om Agneta. Men när Fralle inte brydde sig om det, fortsatte ingen.

Agneta tänkte på den kvällen, när hon hade varit med Fralle tidigare på festen. Han hade försvunnit slutet på kvällen. Men det hade även Knatte också gjort för Katrin.

Några dagar senare fick Katrin och Agneta veta att de hade stuckit in till stan med Pia och hennes kompis Mari.

- Så Fralle hade Pia den här gången också, tänkte Agneta.

Dagar och veckor gick och Agneta var olycklig kär.

Fralle hade bara småpratat med henne. Men det var bara struntord för Agneta.

Katrin hade kärat ner sig i en annan kille som hette Lasse.

Agneta satt som vanligt på gräset intill badstranden hon gjort de senaste dagarna.

Katrin var upptagen på att glo på Lasse.

Då  kom Fralle  och en polare till honom. Agneta hade inte sett Fralle på länge.

De satte sig en liten bit framför. Det verkade som Fralles polare var intresserad av Agneta, för han vände sig om hela tiden och tittade på henne.

Sedan viskande han något till Fralle. Fralle skakade på huvudet. Då reste sig polaren upp och mot Agneta.

- Hej du, sa han, du ser ensamt ut.

-  Gör jag, sa Agneta, med en sur ton.

Hon tänkte på varför Fralle inte ville komma också.

- Får jag sätta mig ner här, sa killen.

- Visst får du det sa Agneta, tjeckt.

Hon hade kommit på en plan. Hon skulle göra Fralle svartsjuk.

Killen hette Pelle och var bästis med Fralle.

Bra, tänkte Agneta, då kanske jag får se lite mer av Fralle.

Agneta blev ihop med Pelle, men Fralle brydde sig inte om det. Han gick mest till Knatte som var svartsjuk på Katrin som klängde på Lasse.

Men fralle blev inte ens avundskjuk på Pelle och Agnteta.

Så gick dagarana och sommaren var snart slut och Agneta hqde varit ihop med Pelle i tre veckor.

Visst var hon kär, men inte riktigt lycklig. Det var bara två veckor kvar av sommaren och snart började plugget igen.

Sommaren hade inte blvit som den skulle. En dag när Agneta var i stan själv och strosade, så krockade hon med Fralle.

- Jasså, du är i stan, sa han stöddigt. Dig, ser man inte så mycket längre.

- Har du börjat längtat efter mig, sa Agneta retligt.

- Nej, det har jag verkligen inte gjort, sa Fralle spydigt

- Varför, frågar du så dumt då, undrade Agneta.

Han svarade inte, sa bara hej och gick.

-Varför, tänkte Agneta, varför ska det vara så här för.

Den sista kvällen i Björkstrand. Den sista titten på Fralle och kanske den sista sommaren på sommarstället.

Man har kanske inte någon lust att åka hit, tänkte Agneta, där hon satt på sin sten brevid mjölkbryggan. Pelle satt brevid henne och pratade om något, som hon inte hörde, för hon tänkte bara på Fralle.

Kvällen började ta slut och nattens timmar var på väg. Agneta måste hem för att orka gå upp tidigt på morgonen, för sin hemresa med Katrin.

Pelle kysste henne och och sa att han skulle vänta på henne till nästa sommar också.

Nästa sommar, tänkte Agneta, då är allt nog förändrat.

Hon började gå. Katrin kom lite efter, hon hade lite svårt att bli av med Lasse, som kysste henne hela tiden.

Fralle hade inte kommit på hela kvällen, men när Agneta hade kommit en bit på vägen, såg hon en kille lutad mot en moped. Han reste sig upp och tittade på Agneta. Det var Fralle och han log och sa

- Du kommer väl nästa sommar också.

Agneta kände som hjärtat hoppat upp i halsgropen.

- Javisst, såklart, ska jag hit nästta sommar också.

 

Författarina Eva Ahlin

16 Augusti 1973