Utdrag från bokens baksida: Christofer Columbus - En häpnadsväckande historia
I grund och botten var Columbus en kuf.
En udda existens med en brinnande vertygelse om att just han hade skådat ljuset. En besatt person av den sort som plågar sin omgivning med ständigt tjat.
Columbus hann möta många avvisande handflator innan han efter åratal av envist lobbyarbete till slut lyckades vinna stöd för sitt projekt.
Det var inte för man inte trodde att jorden var plats som Columbus så länge fick nobben. På 1400-talet visste alla bildade människor att jorden var rund. Nej, det var för att han inte verkade riktigt seriös.
Han underskattade jordens omkrets ansåg tvivlarna. Desstuom var han skrytsam, egocentrisk, fåfäng och girig.
Tvivlarna hade rätt och Columbus hade fel. Columbus hade fel om nästan allting. Ännu vid sin död var han bergfast övertygad om att det var sjövägen till Indien han hade upptäckt. Han begrep aldrig att han hade kommit till en okänd kontinent.
Columbus levde i en anna värld. När verkligheten inte passade hans planer skapade han sin egen verklighet Som en tidig Don Quijote.
Berättelsen om hans liv är fylld av de mest häpnadsväckande detaljer. Inte minst häpnadsväckande är det att en man som hade så fel och som med sådan envishet höll fast vid sina felaktiga föreställningar kunnat bli en av den västerländska historiens största hjältar.
Columbus uppnådde allt han strävade efter i livet utom en enda sak:
Han vann ära, rikedom, tidtlar och social ställning, men han fann aldrig sjövägen till Indien.
TEXT INNE I BOKEN: När Columbus kom hem från sin 2:a resa (av 4) i Juni 1495 var Spanien en snabbt växande stormakt. Uppe i Norden i Sverige, på en gård ett stycke från Stockholm, låg ett fyra veckor gammalt spädbarn och skrek i sin vagga på fädernas gård i Rydboholm. Det var en stämma som svenska folket snart skulle lyssna till, gossen skulle bli Gustav Vasa. Den första boken på svenska , tryckt i Sverige, hade just kommit ut. Sverige var i krig med Ryssland och Viborgs fästning vad hotad. Men ännu hade ingen i Sverige hört tals om Columbus eller hans upptäckter på andra sidan havet. Det skulle dröja minst 20 år till.
Ytterligare text (redigerat) inne i boken:
Vespucci var vän till Amiralen (Columbus). Han företog inga egna expeditioner och gjorde inga egna upptäckter. Han reste i Columbus kölvatten till Trinidad, till Pärlkusten och till Sydamerika och i Portugisisk tjänst seglade han nerfar Sydamerikas kust. Han utforskade och beskrev sådant som andra upptäckt. I motsats till Columbus var Vespucci en utåtriktad och PR-sinnad man. Han skrev reseskildringar och beskrev om den Nya världen.
Han skickade sin bok till tidens mäktigaste furstar och där vetenskapsmannen Martin Waldseenmüller blev eld och lågor och ritade om världskartan med en ny kontinent. "Europa-Asien"
Det var ju fel, eftersom Columbus trodde att det var Indien han hade hittat
Spanjorerna själva hade av säkerhetsskäl ännu inte publicerat några kartor eller berättelser om Amiralens färder över haven, så samtidens lärde visste väldigt lite om det som Columbus hade sett.
Här kom nu plötsligt en bok som berättade fullständiga nyheter. Vetenskapsmannen Waldseemüller tyckte att den nya kontinenten skulle kallas för America efter upptäckaren Amerigo Vespucci.
Columbus troliga födelseår 1451. Död 1506