Årby Naturreservat Eskilstuna kommun

Historik-text ur Skötselplan för Årby naturreservat Eskilstuna kommun (Dnr 511-3567-2010)

Årby naturreservat ligger i vad som brukar benämnas som Mälarbygd.

Den ligger på mellan 5 till c:a 25 meter över havet.

Bygden karaktäriseras av en växling mellan oregelbundna moränöar och lågt liggande lerslätter.

Den är rik på fornlämningar och i reservatet består de bland annat av gravfält med högar och stensättningar, en gårdstomt samt en runsten. Det var under järnåldern som området började befolkas.

Bebyggelsenamnen  är stereotypa med ändelser på -sta(d), -by eller -tuna och härrör från järnålderns bebyggelsepansion.

Vid mitten av bronsålder, c:a 1000 f. kr. låg strandnivån c:a 15 meter över havet.

Reservatet utgjordes då av skärgård.

Reservatet omfattar större och mindre delar av flera gårdar som låg som kronohemman, det vil säga hemman som ägdes av kronan.

Här ingick delar av Gårdskäl, Sal, Ärnsta, Måsta, Vallby, Helgesta, Esta & Årby.

Marken nyttjades bland annat för bete, slåtter och odling.

Gårdarnas brukande av landskapet har gett det dess småskaliga karaktär.

Det som idag ligger som åkermark i norra delen av reservatet låg enligt 1600- och 1700-tals kartor som ängsmark (starrvall, det vill säga lågt liggande och fuktigt).

Ängsmarken i norr kom sedan att plöjas upp.

Det var under det sena 1800- och tidiga 1900-talet som de gamla ängsmarkerna plöjdes upp.

Åkermarken ökade alltså på ängsmarkens bekostnad.

Häradskartan ovan visar från sekelskiftet hur mycket åkersmark ökar.

Övriga kulturhistoriska lämningar som finns noterat i området är exempelvis sentida bebyggelselämningar (Esta), äldre åkermark med diken, röjningsöen, en brukningsväg samt Årbystugan, boningshuset som uppfördes år 1761.

Från 1967 och in på 2000-talet utnyttjades Årbystugan som raststuga för Friluftsfrämjadet.

Årby naturreservat bildades  av Länsstyrelsen 1974

Naturreservatet ligger norr om E20, vid Årbyrondellen, c:a 2 kilometer norr om Eskilstuna centrum (Södermanlands län)
Intilligande bostadsområde Skiftingen och Årby.

Här finns motionsspår:
Blått spår   1,25 km
Rött spår    2,5 km (Elbelyst)
Gult spår    5 km
Grönt spår  10 km (Delar av reservatet)

Vandringslederna Gyllenhjelmska leden samt Djursta slingan går genom området.

Text från Samrådsversion Mars 2013
Naturreservat i Nacka kommun

"Kulturhistoria och markanvändning"

Människor har bott i Nackaområdet i ca 4000 år och så gamla boplatser har hittats i Älta och Erstavik.

På andra platser i kommunen finns andra fornminnen som boplatser, stenrösen och stensättningar.

Inom reservatet Trollsjön finns inga registrerade forlämningar.

De äldsta namnet på Boo-trakten är Hargsö, Övre Orminge och Yttre Orminge, som under vikingatiden var tre separata öar.

Trakten var länge väldigt glesbefolkat, och bestod mest av gårdarna Boo, Kummelnäs och Velamsund samt ett antal mindre torp och hemman.

Gustav Vasa förlänade Boo till riksamiral Jakob Bagge.

Först med Tollare pappersbruk 1922 lyckades dåvarande Boo kommun få en större industri till sig.

Ur park- och trädgårdshistorisk aspekt finns en intressant historia kopplad till Trollsjön.

Vid försäljning av fastigheten Djurgården sydväst om sjön anges år 1875 att tomten tidigare kallats "Tessins grund". Denna grund, eller vidsträckta stenterass finns ännu idag kvar och den har sedan 1870-talet var en del av den park- och trädgårdanläggning som byggdes upp av släkten tempelman kring sommarnöjet  Lindängen.

På 1940-talet beskrev trädgårdsmästaren på Lindängen att man vid markarbeten stött på vattenledningar av urborrade stockar som lett vatten från den högt belägna Trollsjön och ner till den damm som tidigare funnits där tempelmans vid denna tid anlagt en tennisbana.

Trädgårdsmästaren förmodade att stockarna användts för att få vatten till en fontän i dammen.
En av de uppgräva stockarna finns ännu i dag kvar vid Lindängen.

Något belägg för att Tessin uppförde ett hus på sin grund finns inte, dock har men på senare år i Nationalmususeum hittat ritningaav Carl-G och N Tessin som hänvisar till Länderstad, vilket tolkats som Lännersta.

Likaså har en av lindraderna vid Lindängen bedömts vra äldre än övriga, ev. pladerad redan på 1600-talet.